– “There’s magic out there”. He was looking for real magic.
– Well, looks like he bloody found it.— Lincoln och Clark
Då var det dags för premiär av serien The River, skapad av Steven Spielberg och Oren Peli, känd för sin filmserie Paranormal Activity. Och visst kände man igen en hel del inslag från de filmerna, även om jag tyckte att det var alldeles för mycket snabba klipp och skakiga handhållna kameror. En stor del av charmen med Paranormal Activity-filmerna var de långa, långsamma scenerna där spänningen sakta men säkert byggs upp tills det exploderar. Här känns det som om det är action hela tiden och hjärnan tröttnar lätt på det.
Hursomhelst, serien börjar med ett tv-inslag om den älskade naturfilmaren Emmet Cole och hans familj och hans plötsliga försvinnande 6 månader tidigare. Emmets fru Tess har fått veta att hans nödsändare just har gått igång någonstans längs Amazonfloden och hon har kommit överens med sin mans tidigare producent om att ge sig iväg efter honom på bekostnad av tv-bolaget.
Hon övertalar deras motvilliga son Linclon att följa med och snart är de på väg längs floden tillsammans med tv-teamet, en livvakt, båtens maskinist och hans dotter. Efter ett tag tillkommer även Lena, dotter till en av Emmets gamla kameramän och barndomsvän med Lincoln.
Jag blev positivt överraskad över hur snabbt de hittade nödsändaren och kort därefter även båten, men tyvärr visade det sig att detta mer var ett tecken på hur stressat manuset var. Väl ombord på båten hör de ljud inifrån ett skyddsrum som någon svetsat igen dörren för. De får efter mycket slit upp dörren, men hittar ingen därinne. Åtminstone inget mänskligt…
De hittar även ett hundratal videoband ombord som Emmet filmat när han gett sig ut i djungeln på egen hand, och det gruppen ser på dessa får dem att inse att magi inte är något påhittat. Tyvärr får vi som publik endast se korta, snabba, inzoomade klipp av vad som fanns på banden vilket inte mildrade irritationen över denna stressande berättarteknik.
Ett annat exempel på brister i manuset är kameramannen som blir dödad under natten. Det går så snabbt att man knappt hinner uppfatta vad som hände, och efteråt nämner inte ens någon av karaktärerna honom överhuvudtaget. De kanske inte gillade honom särskilt mycket, men lite osannolikt tycker jag det är.
Jag erkänner att jag hade höga förväntningar på denna serien, det är kanske därför jag är lite besviken. Jag hoppas att de drar ner på tempot i kommande avsnitt för som det är nu är det inte ens spännande att titta på, bara stressande.