The River – 1×02 – The Marbeley

The River

– You took this from a tree?
– Come on, man. It’s hard enough to believe there’s a ghost out here, but one that’s mad we took his toy? Please.

— Lincoln och Kurt

Jag blev lite överraskad när jag såg att Kanal 5 faktist visade första avsnittet av The River i torsdags, samma dag som den hade premiär i USA. Det måste vara något slags rekord, det gillar vi. Nu var det ju dock så att de endast visade det första avsnittet medan både första och andra avsnittet visades samma dag i USA. Alltså kommer Femman att ligga en vecka efter i forsättningen ändå.

Andra avsnittet var definitivt bättre än det första, främst för att både tempot och klippningen var lugnare. Handlingen sparkas igång av att en av de där klumpigt datoranimerade flugsländorna som vi såg ett par gånger i första avsnittet kryper in i Jahel mun när hon sover. Hon verkar då bli besatt av Emmet Cole och går och väcker Tess för varna henne för att fortsätta och be henne vända tillbaka. Detta gör naturligtvis henne mer övertygad om att Emmet fortfarande lever.

Lena kommer på ett sätt att tidsbestämma videobanden de hittade i förra avsnittet och på så sätt lista ut var det senaste spelades in. De hittar platsen och ger sig in i djungeln. På sin promenad stöter de på en överväxt kyrkogård och lite senare seriens första riktigt läskiga scen, med vad de tror är en liten flicka som sitter ensam mitt i djungeln. Jag kan erkänna att jag fick ett par kalla kårar under den scenen.

Detta leder direkt vidare till upptäckten av det hittills kusligaste scenariot, en glänta fylld med gamla dockor upphängda i träden. I sann skräckfilmsanda tar gruppen det helt logiska beslutet att slå läger mitt i gläntan och spendera natten där.

Nu börjar man dock känna igen en hel del grepp från Paranormal Activity-regissörens sida. Fasta kameror, sovande huvudpersoner, snabbspolning av tiden tills det verkligen händer något. Spänningen byggs upp på ett bra sätt och när det väl börjar hända saker känns det mer skrämmande än allt som hände i första avsnittet. Mycket beror också på att dockor kan vara så jäkla läskiga utan att egentligen göra någonting alls.

Avsnittet avslutas på ett någorlunda tillfredställande sätt, men jag börjar ana en oroande trend där varje avsnitt innehåller ett ”veckans monster” som förklaras och bekämpas inom 43 minuter. Jag tycker inte det är nödvändigt att förklara allting som händer, då förlorar det all mystik. Lyckligtvis har vi det stora mysteriet kvar.