Fleabag - Skön svart komedi

Fleabag – Bättre sent än aldrig

Jag vet att jag är sen till festen när det gäller denna serien, men nu har jag iallafall sett den första säsongen. Det första som slår mig är en undran varför jag inte kollat på den tidigare. Jag har sett denna svarta komediserien från BBC nämnas lite varstans de senaste åren och inte tänkt så mycket på den. Nu har den kommit till Amazon och folk har fått upp ögonen för den ordentligt. Helt plötsligt började väldigt många skriva om hur bra den var så jag kände att jag iallafall måste ge den en chans. Det är jag glad att jag gjorde.

Serien handlar om en kvinna i den tidiga 30-årsåldern som lever och driver ett litet kafé i London. Hon startade kaféet med sin bästa vän Boo, men efter att Boo av misstag tog livet av sig har räkningarna hopats ihop sig och kaféet är på väg att gå i konkurs. Man får aldrig veta vad huvudpersonen egentligen heter, så i rollistan heter hon helt enkelt bara ”Fleabag”. Hon är inte heller den enda som man inte får veta namnet på, flera karaktärer benämns endast som ”Dad”, ”Arsehole guy” och så vidare. Lustigt nog tänkte jag inte på det förrän säsongen var över, vilket jag antar är ett tecken på att serien är så välskriven och karaktärerna så multidimensionella att det inte behövs.

Vi får även lära känna hennes familj; hennes syster Claire som är ett nervöst vrak med ett högbetalt jobb och en make som alltid är överdrivet social på gränsen till opassande, deras pappa som efter deras mammas död gifte sig med deras gudmor, genialt spelad (som alltid) av Olivia Coleman. När de träffas kan man nästan känna all den passiva aggressiviteten i rummet bakom alla leenden och komplimanger, vilket känns extremt brittiskt.

Allteftersom serien går får man veta mer och mer om karaktärerna och varför de är och beter sig som de gör. Allting utvecklas på ett väldigt naturligt sätt och man känner nästan aldrig att något är omotiverat eller onaturligt, vilket är extra imponerande med tanke på att huvudkaraktären bryter den fjärde väggen och pratar direkt mot tittaren i så gott som alla scener, ofta flera gånger, ibland bara med en blick eller ett ord. Vanligtvis skulle det kunna vara irriterande men här är det bara charmigt och roligt.

Detta är en svart komedi som lutar mer åt komedi-hållet. Om det låter som något du skulle vara intresserad av skulle jag absolut rekommendera denna serien. Enligt vad jag hört ska den andra säsongen vara ännu bättre, så jag har fortfarande den att se fram emot. Båda säsongerna hittills består av 6 halvtimmeslånga avsnitt, så det är en enkel serie att kolla igenom på några timmar.