– Where’d you come back?
– Here. Alcatraz.
– How?
– That’s my question to you.— Rebecca och Jack
Vad är en mainframe egentligen? Jag har hört detta uttryck i filmer och tv-serier i många år nu, och trots att jag jobbar med datorer hela dagarna har jag inte stött på det ordet i verkligheten någon gång. Hur detta skulle påverka Diegos framerate och hur den han spelade Starcraft II med över nätet märkte det förtäljer inte historien.
Alcatraz bjöd på en mindre intressant historia denna veckan, trots en högre bodycount än i något tidigare avsnitt. Giftmördaren Johnny McKee var en av de tråkigaste massmördare jag någonsin sett. Hans motivation om att hämnas på mobbare för att han gjorts till åtlöje i skolan när han var ung kändes också lite väl tunt för att bli en känslokall psykopat. Förlusten av sina testiklar borde ju snarare gjort honom mindre våldsam, inte mer. Kul sammanträffande att både House och Alcatraz handlade om förlust av kronjuveler denna veckan.
Vi fick lite mer prat om Thomas Madsens bloddonationer, men inga fler ledtrådar om vad det handlar om. I en flashback från 60-talet nämnde Dr. Sengupta även något om att radera minnen vilket jag inte tror nämnts förut. Var det något konkret eller handlade det bara om hypnos eller något liknande?
Det pratades även en del om drömmar i detta avsnitt. Dels så verkar det som om Dr. Sengupta drömmer i sin koma, medans fångarna, åtminstone Jack Sylvain, inte har drömt sedan de vaknade upp i nutid. Kan det ha något samband med minnesraderingen?
Sammanfattningsvis, ett lite trist avsnitt som inte gav några direkta ledtrådar om huvudmysteriet.
Rating: 
