The Walking Dead – 2×11 – Judge, Jury, Executioner

The Walking Dead

– You deny we’re in danger, Dale?
– No. But there’s a dozen of us, one of him.
– There’s 30 of them.
– Killing him doesn’t change that.
– Nope.
– But it changes us.

— Shane och Dale

The Walking Dead fortsätter att vara den bästa och mest intensiva dramaserien på tv just nu. Förutom välskrivna karaktärer, spännande och skrämmande actionsekvenser och dynamiska relationer så behandlar den även filosofiska frågor om mänsklighet och civilisation. Den får en att ifrågasätta vad som egentligen är rätt och fel i en extrem situation.

Veckans avsnitt påminde en hel del om den fantastiskt spännande och klaustrofobiska filmen 12 Edsvurna Män, med skillnaden att Dale inte lyckades lika bra med att övertala resten av ”juryn” om den åtalades oskuld. Det var dock inte någon direkt högoddsare att Rick inte skulle klara av att avrätta Randall. Han är helt enkelt för blödig för att göra något sådant, även om han själv gärna vill tro att han inte är det.

Carl börjar göra dummare och dummare saker, vilket är något jag stör mig på. Men det kanske faktiskt är så att småpojkar gör och säger korkade saker utan att tänka sig för. Att zombien i gyttjan till slut skulle slita sig loss när Carl retade honom kändes ganska självklart, och nu har han Dales död på sitt samvete tack vare det. En sådan sak kan inte vara lätt att bära och jag är rädd att det kommer driva honom till ännu mer dumheter.

Men det här var verkligen Dales avsnitt. Hans mer och mer desperata försök att övertala de andra om att det var fel att döda en oskyldig människa på grund av något han kanske skulle göra i framtiden var logiska, men logik har inte så stor plats längre i deras värld. Hans argument om att de skulle förlora sin civilitet och inte vara bättre än de de var rädda för var mycket sanna, och nog en av sakerna som gjorde att Rick inte kunde trycka av.

Det här var ett av de absolut starkaste och känslomässigt gripande avsnitten av The Walking Dead hittills. Diskussionerna om Randalls öde tillsammans med det hjärtknipande slutet gör det till ett av mina favoritavsnitt. Bristen på zombies var knappt ens något jag tänkte på när jag tittade på det.

Betyg på detta avsnittet: ★★★★½