The Walking Dead – 2×10 – 18 Miles Out

The Walking Dead

 – You wanna kill me, you’re gonna have to do better than a wrench. Probably gonna have to kill that boy. But I am gonna think about it a night. It can’t be that easy killing someone. Killing anyone. You know that.

— Rick

Denna veckan fick vi mer zombie-action än på mycket länge, men samtidigt ett känsloladdat och rörande drama. Båda historierna byggdes upp på ett mycket bra sätt och när saker och ting började hända satt man som fastkilad i soffan. Definitivt det bästa avsnittet denna säsongen, men jag misstänker att de kommande tre ändå kan ge det en match.

Spänningarna mellan Rick och Shane exploderade i ett våldsamt slagsmål som skulle kunna ha lett till att bara en av dem kom tillbaka. Det avbröts, lite turligt kanske man kan säga, av en zombiehord som attackerade dem allihop och de klarade sig bara genom att samarbeta alla tre. Ricks scen med tre zombies ovanpå honom påminner mig om något annat men jag kan inte komma på vad.

Ett tag trodde jag dock att Rick skulle låta Shane smaka på sin egen medicin och lämna honom åt sitt öde och jag misstänker att tanken slog honom också. Shanes argument om att Rick är för blödig och vill rädda alla var ironiskt nog det som gjorde att han kom tillbaka och räddade honom, trots att Shane försökt slå ihjäl honom bara minuter tidigare.

Hemma på farmen utspelades en helt annan men lika dramatisk historia. Den väckte en hel del funderingar om hur man själv skulle reagera om man var i samma situation. Skulle man verkligen orka kämpa vidare trots skyhöga odds, eller skulle man ta den enkla vägen ut och göra slut på sitt lidande? Det är en tung fråga, som Andrea bearbetar ungefär lika finkänsligt som Shane hanterar allt annat; pang på. Men hon hjälpte ju trots allt Beth att inse att hon ville fortsätta leva och jag tror även Maggie motvilligt inser det.

Jag vet inte om jag inbillar mig saker, men jag tyckte mig se minst två olika Tarantino-referenser i veckans avsnitt. Dels att vi fick se ett lite hopp i tiden genom att se en bit av mitten av avsnittet i början, och dels den klassiska Tarantino-kameravinkeln upp ur en baklucka på två personer som tittar ner i den. Jag ser inga direkta kopplingar mellan detta avsnittets regissör och Tarantino, så jag undrar vad det kan bero på.

Betyg på detta avsnittet: ★★★★½