– Expected a man, did you? Strong, powerful… huge whopping penis? Well, sorry to disappoint, but my huge whopping penis is right here. And I’m not afraid to use it. So stop looking at my breasts and start looking at my penis.
— Nellie
När jag hörde att Catherine Tate skulle komma in som gästskådespelare i The Office var jag inte så värst entusiastisk. Det jag har sett av henne i The Catherine Tate Show har jag inte tyckt var särskilt underhållande utan mer skränigt och buskisaktigt. Inte alls min sorts humor. Därför undrade jag om hon verkligen skulle passa in i denna serien.
Som tur väl är har hon tonat ner sig en hel del här, men jag är fortfarande lite tveksam. Hon är fortfarande lite för övertydlig i sina skämt och sitt skådespeleri. Det återstår att se om karaktären anpassas lite mer till serien innan hon försvinner. Och ja, det verkar kanske lite lustigt att välja ett citat från henne till denna recension då, men det var faktiskt en av de roligare replikerna i avsnittet. Mycket av veckans humor var mer fysisk än verbal.
Större delen av handligen leddes av Dwight, en trend som verkar fortsätta. Hans kamp för att försöka ignorera sin blindtarmsinflammation var både rolig och plågsam att se. Inte konstigt att Nellie blev imponerad av hans beslutsamhet, men vad gjorde egentligen Tucker för att förtjäna en inbjudan till frukostmötet? Jag antar att det hände mycket som vi inte fick se, eller så var det bara flörtandet som gjorde det.
Tillbaka på kontoret hittade Bernard ett mer passande jobb i Erins frånvaro. Jag kan tänka mig att han inte kommer att bli långvarig som chef om han tycker det är så mycket roligare att vara receptionist. I övrigt hände det väldigt lite i Scranton denna veckan. Mina farhågor från förra veckan om att avsnitt utanför kontoret skulle bli mindre roliga visade sig dock obekräftade, detta var ett hyffsat roligt avsnitt ändå.