– My process is proven. Good things usually happen, bad things sometimes happen.
– And when bad things happen, we should figure out what went wrong so we can learn from it. Correct?
– So that we can assign blame. Instead of recognizing that bad things sometimes happen.— House och Cofield
Ibland blir man positivt överraskad. Efter min recension av förra veckans avsnitt är det nästan som om House denna veckan ville visa hur fel jag hade. Detta avsnitt hade det mesta som gjorde de första säsongerna av serien så fantastisk. Bra drama, grymma skådespelarinsatser och nästan hypnotisk regi och klippning.
De senaste säsongerna har det funnits ett par sådana här bra avsnitt per säsong, men detta var det första för denna. Redan från första bildrutan märkes det att detta inte var ett standardavsnitt och när den vanliga titelsekvensen byttes ut mot en kort visning av seriens logo visste man att något speciellt var på gång.
Utgångspunkten är ett förhör med House och hans team om en incident som skett på sjukhuset, lett av Dr. Cofield som kallats in av Foreman för att utreda vad som hänt och vems fel det var. En av de första scenerna involverar en sakta rotation runt hela skrivbordet där den utfrågade sömlöst skiftar mellan House och hans kollegor mellan frågorna. Detta är svårt att beskriva men otroligt snyggt gjort och känns som något som David Fincher skulle ha kunnat regisserat.
Allteftersom man får veta mer och mer om vad som hänt blir det tydligt att en i teamet inte är med och blir utfrågad och ungefär mitt i avsnittet får man reda på varför. Jag vill inte avslöja för mycket, ifall du av någon anledning läser detta utan att ha sett avsnittet, men det här kan komma att bli en brytpunkt för flera av karaktärerna, av olika skäl.
Man blir så lycklig när en sådan här gammal favoritserie som man i princip har dömt ut blixtrar till på det här briljanta sättet. Hoppas bara att det inte var en enskild händelse utan att de fortsätter att bygga vidare på detta. Visserligen skulle det blir lite trist om alla avsnitt var så här allvarliga och humörlösa, även om det fanns ett par tillfällen att le. En lagom blandning av allvar och humor brukar ju vara det bästa.